l'art pour l'art

Jag vandrar i mitt eget ljus
Över mig sanningen
för dig bort på sönderfrätta vingar
Jag fruktar mina tankar
Gömmer mig i skuggan av min hand
Går vilse bland dina tårar
Regnet torkar min kind
och där står du
Och aldrig

Skrivklåda

Jag skriver saker jag inte själv förstår

Jag skriver om det jag aldrig får

Jag skriver om sorger, om de som försvann

Men oftare var det jag som gick så att de inte hann

Jag skriver om längtan, om det jag har

Jag skriver om förlåtelse om det finns någon kvar

Jag skriver om livet, om smärta i det

Jag skriver om sånt ingen annan vet.

Jag tänker på döden

Jag tänker på döden som en utväg. Jag tänker på döden som ett frikort, ett slipp-ut-ur-fängelset-kort. Jag tänker på döden som ett sätt att komma undan. 

När föraktet och skammen blir för stor tänker jag på döden. När ångesten river och sliter mig i stycken tänker jag på döden. När jag är ensam och ingenting värd tänker jag på döden. 

För mig är döden en livlina. Det är så jag härdar ut i de svartaste av stunder. Döden får mig att orka leva.

Men döden är för alltid. Den går inte att ångra.

Natt

Regnet smattrar mot min ögonlock.

Dagen sliter sig och rusar runt
min kropp och efterlämnar
glömda sår.

Natten är fylld med ögon som viskar
hemligheter till varann. 

Stjärnorna släpper från himlavalvet
som var de fastsatta med
gammalt tuggummi.

De lägger sig tillrätta i min
säng och jag sjunger dem en visa
om daggen,
som var sommarmorgon
klamrar sig fast vid sitt grässtrå.

Jag målar min vägg
med minnen och önskningar
och dansar till ekot av dina andetag.

Inte bara ljud

Jag lyssnar på deckare. Vad jag än gör som inte kräver aktivt tänkande lyssnar jag på deckare. Jag behöver kognitiv stimulans för att inte grubbla - har jag hört. Jag lyssnar när jag stickar, jag lyssnar när jag springer, jag lyssnar när jag löser sudoku, jag lyssnar när jag lagar mat, jag lyssnar när jag inte gör någonting, fast det gör jag ju aldrig - ingenting.

Jag läser riktiga böcker också. Sådana som kan stå för sig själva. Och sådana som behöver andra att luta sig emot.

Gamla tankar

99-03-12

Jag ska bara sitta här
sitta still
jag vet inte vart du är
eller vad du vill

Ibland går du ut utan att säga vart du ska
Och jag vågar inte fråga och det är väl lika bra

Egentligen är jag glad när du går
Då kan jag göra allt jag vill men inte får 

Läsa en bok eller titta på TV
ha fötterna i soffan och katten bredvid

Jag kan ringa en vän och prata i timmar
skriva på texter som inte rimmar

Jag kan måla mina naglar utan att du klagar
göra allting, vad jag än behagar

Jag behöver inte tänka på vad du kommer att tycka
inte vara rädd för att du ska slita o rycka

I min arm I mitt hår
i min klänning som jag köpte igår

Säga saker som jag inte förtjänar att höra
anklaga mig för sånt jag aldrig skulle göra

Men jag ska bara sitta här
sitta still
jag vet inte vart du är
men det är ju det du vill

Hösttrött

Det regnar och löven ligger kladdiga på den trötta trottoaren. Jag drar luvan tätare kring mitt bad-hair-dag-hår och skyndar på hunden. -Kom igen nu! Kissa NU så vi kan gå hem sen.
Men icke. Hon, som för en liten stund sedan låg och blängde på mig och till och med skällde för att hon behövde gå ut, går nu runt och nosar förstrött på kissfläckar som om det var en ljum kväll i juli när man inte vill gå in och inte i svinkalla, surblöta, bortblåsta oktober. Dessutom är klockan mycket och jag borde sova... Väck mig i maj!


Cave canem