Jag tänker på döden som en utväg. Jag tänker på döden som ett frikort, ett slipp-ut-ur-fängelset-kort. Jag tänker på döden som ett sätt att komma undan.När föraktet och skammen blir för stor tänker jag på döden. När ångesten river och sliter mig i stycken tänker jag på döden. När jag är ensam och ingenting värd tänker jag på döden.För mig är döden en livlina. Det är så jag härdar ut i de svartaste av stunder. Döden får mig att orka leva.Men döden är för alltid. Den går inte att ångra.
Många är ensamma, men INGEN är "ingenting värd"!
ReplyDeleteTids nog så får vi alla stifta bekantskap med döden, för egen del så har jag ingenting emot att dröjer ett tag till.. ;)