Jag tänker på döden

Jag tänker på döden som en utväg. Jag tänker på döden som ett frikort, ett slipp-ut-ur-fängelset-kort. Jag tänker på döden som ett sätt att komma undan. 

När föraktet och skammen blir för stor tänker jag på döden. När ångesten river och sliter mig i stycken tänker jag på döden. När jag är ensam och ingenting värd tänker jag på döden. 

För mig är döden en livlina. Det är så jag härdar ut i de svartaste av stunder. Döden får mig att orka leva.

Men döden är för alltid. Den går inte att ångra.

Natt

Regnet smattrar mot min ögonlock.

Dagen sliter sig och rusar runt
min kropp och efterlämnar
glömda sår.

Natten är fylld med ögon som viskar
hemligheter till varann. 

Stjärnorna släpper från himlavalvet
som var de fastsatta med
gammalt tuggummi.

De lägger sig tillrätta i min
säng och jag sjunger dem en visa
om daggen,
som var sommarmorgon
klamrar sig fast vid sitt grässtrå.

Jag målar min vägg
med minnen och önskningar
och dansar till ekot av dina andetag.