Det regnar och löven ligger kladdiga på den trötta trottoaren. Jag drar luvan tätare kring mitt bad-hair-dag-hår och skyndar på hunden. -Kom igen nu! Kissa NU så vi kan gå hem sen.
Men icke. Hon, som för en liten stund sedan låg och blängde på mig och till och med skällde för att hon behövde gå ut, går nu runt och nosar förstrött på kissfläckar som om det var en ljum kväll i juli när man inte vill gå in och inte i svinkalla, surblöta, bortblåsta oktober. Dessutom är klockan mycket och jag borde sova... Väck mig i maj!
Cave canem
Men icke. Hon, som för en liten stund sedan låg och blängde på mig och till och med skällde för att hon behövde gå ut, går nu runt och nosar förstrött på kissfläckar som om det var en ljum kväll i juli när man inte vill gå in och inte i svinkalla, surblöta, bortblåsta oktober. Dessutom är klockan mycket och jag borde sova... Väck mig i maj!
Cave canem
No comments:
Post a Comment